MOSAÏC::REGION MOSAÏC::REGION MOSAÏC::REGION

DÄR ALLA TING MÖTS
mot en ny elastisk planläggning
Mosaikmetaforen är en bild av allt det som sker, -både fysiskt och mentalt. En mosaikinspirerad planläggning måste ha en strategi för att se, fånga upp och finna det som sker. Om en bricka i mosaiken målas om i en annan färg, förändras bilden, -kanske inte mycket, men summan av många små ändringar ger till slut en helt ny bild. Färgen på brickorna är i sista instans en konsekvens av de politiska visioner och den samlade vilja som finns i regionen.
Vårt påstånd är att regionen är anti-generisk, men adaptibel. Med anti-generisk menas mångfaldig och unik, genererad av egenartade landskap, lång historisk påverkan och individuella initiativ. Samtidigt har regionen en öppning mot världen genom ekonomiska, politiska, kunskapsmässiga och teknologiska strukturer. Regionens robusthet och möjlighet för öppna strukturer, är i sista instans beroende av det politiska mod och den självbild som skapas.
Det finns många stora visioner för regionens möjligheter. På Øresund Science Regions nätsidor uttrycks:
‘The vision is that the Øresund Region becomes the most important hub in northern Europe, both in a physical and in an academic sense, with the most effective and environmental sustainable logistic and transport processes in the world.’
Dagens Region är inte homogen, och en mosaik-tänkning kommer stärka diversiteten och samtidigt öppna för en större likvärdighet i betraktningen av de olika brickorna.
Stora, självmedvetna politiska system och dominanta regionala centra kan vara ett av de största hindren för att skapa fria, likvärdiga och elastiska nätverksstrukturer. Ska Øresundsregionen lyckas måste en mångfald av stämmor och de politiska strukturerna ha en genuin önskan om detta.

Hur ser då en regionalplan ut…
Det mesta av planläggning försiggår idag hierarkiskt och linjärt och har tidslinjer och ramar som gör det svårt att ändra riktning under vägen. Under de formella demokratiska strukturerna finns ett oändligt nät av kunskap och processer som bildar en mängd interfererande ‘svaga nätverk’ (formella och oformella komplexa kunskaps- och meningsstrukurer).
Mängden information är oändlig – strategin är att laga operativa system för att motta, behandla, lagra och framkalla relevant information, och få näten av kunskap att kommunicera. Det intressanta uppstår i veckningen (folding) mellan lagren av information och handling (efter Hillier). I dessa veck uppstår det nya ting, och här finns möjligheten till ny förståelse. Elasticitet är ett huvudbegrepp i en ny planläggning. De politiska visioner som sätter mål för utvecklingen korrigeras och omvärderas kontinuerligt så att planen alltid har en karaktär av ‘work in progress’.
I erfarenheten av datateknologin och internets strukturer för datainhämtning, lagring och förmedling kan det utvecklas nya, öppna och oändliga nätverksstrukturer som i sin tur öppnar för en oändlig input och output av kunskap.

En hyperkartläggning har fokus på värden utöver den neutralt professionella objektiviteten (efter Hillier). Alla lager av processer, program och händelser deltar i en öppen web (GIS kommer vara en viktig bricka). Kunskapen blir oändlig och sammanbinds och kopplas från olika databaser. I ett öppet inviterande plan-nätverk är det möjligt för den som väljer det att ta en position och att påverka. Till exempel kan lager av existerande landskapsforskning i regionen, från den minsta biotop avtecknas som en utövande kartografi.
Genom att arbeta innanför det hierarkiska systemet, men samtidigt konstant utveckla de svaga näten utanför systemet, bildas en ständigt mer elastisk rhizomestruktur. Planen blir inte sluten och avslutad, den fixerar inte färdiga bilder, utan arbetar efter en ‘lignes de fuite’-modell (Deleuze).
Dessa ‘lignes’ är komplexa metaforer för en kartläggning av samhällets sociala fält, -av dess rytmer, hastigheter, former, gränser och framtider. Detta rör sig självklart inte bara om spridda linjer och tendenser, utan om starka krafter som utmanar konventioner och etablerade strukturer, och som samlat utgör ändringskrafter och oväntade menifesteringar som formar samhället och individens framtidsutsikter (efter Petrescu). En framtida komplex planläggningsmetodik verkar i dessa strukturer, och är öppnande och inviterande i långt större grad än i dag.

Tankens och planens elasticitet

Vi snittar våra gäster ur ett kunskapsfält, ett energinät, och vi är mottagarstationen. För oss blir tidigare ‘svaga stämmor’ meningsbärande och synliga. Det antropologiska uttrycket ‘gåvan’ får mening i vår dialog mellan adaptiva handlingsrum och tankefält. Vi har erfarit att endast en pågående och kärleksfull öppenhet i denna mosaiken måste vara regeln. Även om inte ‘vem som helst’ deltar i det öppna nätverket, så utvecklas en (op)position som i mosaik-sökandet är i ett rörligt samtal med överbyggningar - och underströmmar.
När vi ‘laddar ett landskap med ny energi’ och debatterar ‘det producerande landskapet’ är vi i en diskurs i större tidsrum, i en större gemensam skala mellan två länder i regionen. Vi öppnar för diskurs i en epok i historien där obalans är en erkännelse, som planläggningsinstitutioner av alla typer utmanas till att ta in. Den tablå av ändringsbilder som framkallats av våra besök i framtiden spetsar nödvändigheten av nya typer samarbeten mellan hegemoniska institutioner både i regionen och i ett större europeiskt fält. Samtidigt är vi i mosaikens inre (liv) och dryftar exempelbildningar som styrker betraktningarna.
Tankens elasticitet där ‘vem som helst kan ha en position’ kan på så sätt framkalla brytningar i planläggningsregimer. ‘Planen’ måste alltså utvidga sitt elastiska fält, och erkänna den ‘diskursiva naturen’ genom att öppna olika baser, kulturer och praxis - och att förstå detta som själva ‘gåvan’.
‘Almost immediately, reality collapsed at several points - the thruth is that it wanted to give way’ (Borges)

 

Disturbed mapping

Kartläggning ber läsaren att engagera sig i en diskurs med kartan som kommer att avtäcka många nya historier. Polarisen som smälter har satt fart på nationernas nykartläggning av de snart öppna farlederna och nya historier uppfinns.
Undersökningarna av olja- och gasfält i Nordsjön är avanserade kartläggningar av fossila resurser som kan tömmas ut. Miljökartografin är närvarande, är nationala utsagor, men utsätts för brytningar och förvittring i möte med den andra verklighetsframställningen.
Älvrum och sjöskap nykartläggs kontinuerligt i Holland som redskap för att förstå och tackla en ändrad klimatbild - det är en centralfråga.
I en text i den nederländska tidskriften ‘Geografie’ dryftar Gert-Jan Hospers politik som bildskapning versus ‘gränser som historiska ärr’ med Øresund i sökljuset. Han påpekar att integration på bägge sidor inte är lätt att uppnå, att dominerande nationella lagar och regler är ett enda stort irritationsmoment. Och han avslutar med följande:
‘Det som verkligen är bekymrande  i Øresund är bristen på ‘euregional identitet’: folk känner sig inte som Øresundare, utan som danskar och svenskar. Trots allt bildskapande och alla fantasi hos politiska ledare är gränsen fortfarande ‘ett historiskt ärr’ - till och med i skandinaviska Øresund.’
Den utvidgade mosaikkartan antyder att allt är i rörelse - och att skiftande nationella, europeiska och globala kartläggningar kommer att avtäcka nya historier och ge nya namn till sammanhang.
Vår ‘dialog mellan handlingsrum’ försöker därför att beskäftiga sig med idévärldar som kan överleva bildskapande.

MOSAÏC::REGION MOSAÏC::REGION MOSAÏC::REGION
This site is under construction by Dahl & Uhre arkitekter as and 70°N arkitektur as :: Magdalena Haggärde, Gisle Løkken, Knut Eirik Dahl and Kjerstin Uhre